Hans uppdrag av annan natur

Mållösa av häpnad och sorg lyssnade apostlarna till Jesu ord. Jesus hade nyss tagit emot Petrus’ erkännande av honom såsom Guds Son och nu föreföll orden om hans lidande och död obegripliga. Petrus kunde inte hålla sig tyst. Han grep tag i sin Mästare som om han velat hålla honom tillbaka från den hotande domen och utropade: »Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.»Vn 416.2

Petrus älskade sin Herre, men Jesus berömde honom inte för att han på detta sätt visade sin önskan att skydda honom för lidandet. Petrus’ ord var inte sådana att de kunde bli Jesus till hjälp och tröst i den stora prövning som låg framför honom. De stod inte i överensstämmelse med Guds nådefulla avsikter för en förlorad värld och stod inte heller i samklang med den undervisning om självuppoffring som Jesus hade kommit för att meddela oss genom sitt eget exempel. Petrus ville inte se korset i Kristi uppgift. Det intryck hans ord skulle göra, stod i direkt strid med den undervisning som Jesus särskilt starkt ville framhålla för sina efterföljare. Fräl-saren såg sig tvungen att rikta den strängaste tillrättavisning mot Petrus som han någonsin hade uttalat: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar utan människotankar.”Vn 416.3

Satan försökte göra Jesus missmodig och få honom att svika sin uppgift. I sin blinda kärlek lät Petrus frestelsen få uttryck i ord. Det ondas furste var upphovet till denna tanke. Hans påverkan låg bakom denna impulsiva vädjan. I öknen hade Satan erbjudit Jesus världsherraväldet på villkor att han lämnade förödmjukelsens och självförnekelsens väg. Nu kom han med samma frestelse till en av Jesu apostlar. Han försökte få Petrus att bara se på den jordiska härligheten, så att han inte skulle se det kors som Jesus ville rikta hans uppmärksamhet på. Och genom Petrus sökte Satan åter tvinga frestelsen på Jesus. Men han var för sin egen del oberörd. Hans tanke gällde aposteln. Satan hade trängt sig mellan Petrus och hans Mästare för att aposteln inte skulle förstå att Jesus skulle välja förnedringens väg för hans skull. Jesu ord var inte riktade mot Petrus utan mot den som sökte skilja honom från hans Frälsare. »Gå bort, Satan!» Träng dig inte längre mellan mig och min oförståndige tjänare. Låt mig komma ansikte mot ansikte med Petrus, så skall jag uppenbara min kärleks hemlighet för honom.Vn 417.1