Skyddade utan att vi vet det

Så har änglar under alla tider funnits i närheten av Kristi trogna efterföljare. Ondskans väldiga, förenade skaror har samlats mot alla som vill segra, men Kristus vill att vi skall se bortom detta mot de ting som inte kan ses, till de himmelska härskaror som samlas runt alla som älskar Gud, för att befria dem. Hur många faror, synliga eller osynliga, som vi har blivit bevarade ifrån genom änglarnas ingripande, kommer vi aldrig att ‘fa veta förrän vi i evighetens ljus ser Guds försyns ingripanden. Då kommer vi att få veta att hela den himmelska familjen intresserade sig för familjen här nere och att de från Guds tron utsända följde våra steg från dag till dag.Vn 228.2

När Jesus i synagogan läste från profetian, slutade han att läsa innan han kom fram till det sista avsnittet som avsåg Messias’ uppdrag. Efter att ha läst orden: »Och till att predika ett nadens ar fran Herren», uteslöt han avslutningen av meningen, »och en hämndens dag från vår Gud.» — Jes. 61:2. Denna var lika sann som den första delen av profetian och Jesus förnekade inte sanningen genom sin tystnad. Men detta sista uttryck var något som hans åhörare tyckte om att dröja kvar vid och som de gärna ville se gå i fullbordan. De förkunnade straffdomar över de andra folken, men de kunde inte se att deras egen skuld var större än andras. De stod själva i det djupaste behov av den barmhärtighet som de var så villiga att vägra de kringboende folken. Denna dag, då Jesus stod mitt ibland dem i synagogan, hade de sitt tillfälle att ta emot kallelsen från himmelen. Han som har »lust till nåd” (Mika 7:18), hade gärna velat rädda dem från den ödeläggelse som deras synder skulle ge upphov till.Vn 228.3

Utan en sista vädjan till omvändelse kunde han inte lämna dem. Mot slutet av sin verksamhet i Galileen besökte han återigen sin barndomstrakt. Efter det att han förkastats på denna plats hade ryktet om hans förkunnelse och hans underverk fyllt landet. Ingen kunde nu neka till att han ägde mer än mänsklig makt. Folket i Nasaret visste att han »vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som voro under djävulens våld”. (Apg. 10:38.) Runtomkring dem fanns hela byar där man inte hörde en enda klagan över lidande i något hem. Han hade rest genom dessa samhällen och botat alla deras sjuka. Den barmhärtighet som uppenbarade sig i allt han gjorde under sitt liv, vittnade om hans gudomliga uppdrag.Vn 229.1