Till hela världen

När Jesus stod bara ett steg från sin himmelska tron, gav han sina efterföljare uppdraget. »Mig är given all makt i himmelen och på jorden», sade han. »Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar.» »Gån ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat.” — Mark. 16:15. Gång på gång blev orden upprepade, för att apostlarna skulle förstå deras betydelse. Över alla jordens inbyggare, höga och låga, rika och fattiga skulle himmelens ljus lysa i klara, starka strålar. Apostlarna skulle bli medarbetare med deras Återlösare i uppgiften att frälsa världen.Vn 820.1

Uppdraget hade getts till de tolv redan vid det tillfälle, då Jesus samlade dem till sig i påskmåltidsrummet, men nu gavs det till ett större antal. Till sammankomsten på ett berg i Galileen hade alla de troende som han kunde nå, kallats tillsammans. För denna sammankomst hade Jesus själv före sin död bestämt både tid och plats. Änglarna vid graven påminde apostlarna om hans löfte att möta dem i Galileen. Löftet hade återupprepats för de troende som var samlade i Jerusalem under påskveckan. Genom dem nådde det ut till många ensamma, som sörjde över sin Herres död. Med spänt intresse såg alla fram emot denna sammankomst. De gick till samlingsplatsen på omvägar för att undvika att väcka de nitiska judarnas misstankar. Med undrande sinnen kom de, och de talade allvarligt med varandra om de nyheter som hade nått dem om Jesus.Vn 820.2

Vid den fastställda tidpunkten var omkring 500 samlade i små grupper på bergssidan, angelägna om att få höra allt som de kunde få veta av dem som hade sett Jesus efter hans upp-ståndelse. Apostlarna gick från grupp till grupp och berättade allt de hade hört och sett av Jesus. De samtalade med dem om vad skrifterna uppenbarade, precis som Jesus hade gjort. Tomas upprepade redogörelsen för sin otro och berättade hur hans tvivel hade undanröjts. Plötsligt stod Jesus hos dem. Ingen kunde se varifrån eller hur han kom. Många av de närvarande hade aldrig sett honom tidigare, men i hans händer såg de märkena efter korsfästelsen. Hans ansikte var som Guds och då de såg på honom tillbad de honom.Vn 820.3

Men några tvivlade. Så har det alltid varit. Det finns män-niskor som har svårt för att utöva tro. De ställer sig på de tvivlandes sida. Sådana människor förlorar mycket genom sin otro.Vn 821.1

Detta är den enda sammankomst som Jesus efter sin upp-ståndelse hade med en större grupp av troende. Han kom och talade till dem och sade: »Mig är given all makt i himmelen och på jorden.” De troende hade tillbett honom innan han talade, men hans ord, som kom från läppar som hade varit slutna i döden, träffade dem med en egendomlig kraft. Nu var han den uppståndne Frälsaren. Många av dem hade sett honom använda sin makt för att bota de sjuka och bemästra djävulska makter. De trodde att han ägde makt att upprätta sitt rike i Jerusalem, makt att krossa allt motstånd och makt över naturens krafter. Han hade fått de vreda vågorna att bli stilla, han hade vandrat på de skummande vågorna, han hade väckt de döda till liv. Nu förklarade han att »all makt» hade getts honom. Hans ord höjde åhörarnas tankar upp över jordiska och timliga ting till det himmelska och eviga. De fick de högsta föreställningar om hans värdighet och ära.Vn 821.2

Jesu ord på bergssidan var tillkännagivandet av att hans offer för människornas bästa var tillfredsställande och fullkomligt. Villkoren för försoningen hade uppfyllts. Det uppdrag som han hade kommit till världen för att utföra var fullbordat. Han var på väg till Guds tron för att där bli hedrad av änglar, andefurstar och makter. Han hade börjat sin medlargärning. Beklädd med en myndighet utan gränser gav han sina efterföljare befallningen: »Gån ... ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, lärande dem att hålla allt vad jag har befallt eder. Och se, jag är med eder alla dagar intill tidens ände!” — Matt. 28:19, 20.Vn 821.3

Det judiska folket hade gjorts till förvaltare av de heliga sanningarna. Fariséerna hade emellertid gjort judarna till de mest avvisande, de mest förblindade av alla människor. Allt som hade samband med prästerna och rådsherrarna, deras kläder, deras sedvänjor, deras ceremonier, deras traditioner gjorde dem olämpliga till att vara världens ljus. De såg på sig själva, på den judiska nationen, som om de var världen. Men Jesus gav sina efterföljare uppdraget att förkunna en tro och en gudsfruktan som inte hade något med kastväsen eller nationsgränser att göra, en tro som skulle passa alla folkslag och nationer och människor av alla klasser.Vn 822.1

Innan Jesus lämnade sina efterföljare uttalade han sig tydligt om sitt rikes natur. Han påminde dem om vad han tidigare hade sagt till dem om det. Han förklarade att det inte var hans avsikt att här i världen upprätta ett materiellt utan ett andligt rike. Han skulle inte härska som en jordisk konung på Davids tron. Han förklarade återigen skrifterna för dem och visade, att allt som han hade gått igenom, hade blivit bestämt i himmelen i rådslag mellan Fadern och honom själv. Allt hade förutsagts av människor som blivit inspirerade av den helige Ande. Han sade: Ni ser att allt det som jag har uppenbarat för er, om att man skulle förkasta mig som Messias, har gått i uppfyllelse. Allt det som jag har sagt om den förödmjukelse jag skulle utsättas för och den död som jag skulle dö, har gått i uppfyllelse. På den tredje dagen uppstod jag igen. Studera skrifterna flitigare, så kommer ni att förstå att profetians detaljer om mig i alla dessa avseenden har gått i uppfyllelse.Vn 822.2

Jesus utsåg sina efterföljare till att utföra det uppdrag som han hade lagt i deras händer och att börja i Jerusalem. Jeru-salem hade varit skådeplatsen för hans häpnadsväckande för-ödmjukelse för människornas skull. Där hade han lidit, där hade han blivit förkastad och dömd till döden. Judeen var hans födelseplats. Där hade han som människa vandrat tillsammans med människor. Mycket få hade förstått hur nära himmelen hade kommit jorden, då Jesus vandrade bland dem.Vn 822.3

I Jerusalem måste Jesu efterföljare börja sitt arbete.Vn 822.4

Med tanke på allt som Jesus hade lidit där och allt det som han hade gjort, som inte hade blivit uppskattat, kunde hans efterföljare ha vädjat om att få ett mer lovande arbetsområde, men de kom inte med någon sådan begäran. Just det område som han hade besått med sanningens utsäde, skulle bearbetas av hans efterföljare. Därigenom skulle utsädet gro och växa upp till en rik skörd. I sitt arbete skulle hans efterföljare komma att möta förföljelse på grund av judarnas avundsjuka och hat, men Mästaren hade uthärdat detta och de skulle inte heller fly ifrån det. Det första erbjudandet om nåd måste ges till Frälsarens mördare.Vn 823.1