Det var han

Den enkla kvällsmåltiden som bestod av bröd var snart färdig. Den sattes fram för gästen och han satte sig vid huvudändan av bordet. Så räcker han ut sina händer för att välsigna maten. De två männen rycker till av förvåning. Deras lärare räcker ut sina händer exakt på samma sätt som Mästaren hade för vana att göra det. De betraktar honom på nytt och se, där ser de märkena efter spikarna i hans hän - der. Båda utropar samtidigt: Det är Herren Jesus! Han har uppstått från de .döda!Vn 803.3

De reser sig upp för att kasta sig ned för hans fötter och tillbedja honom, men han har försvunnit. De kan inte längre se honom. De ser platsen där han, som nyss legat i graven, hade suttit och de säger till varandra: »Voro icke våra hjärtan brinnande i oss, när han talade med oss på vägen och uttydde skrifterna för oss.”Vn 804.1

Men med denna stora nyhet att berätta kunde de inte bli sittande kvar och samtala. Deras trötthet och hunger var borta. De lämnade sin måltid orörd. Fulla av glädje började de genast vandra tillbaka samma väg som de hade kommit, ivriga att berätta nyheten för apostlarna inne i staden. På vissa platser var vägen farlig, men de klättrade över de branta klipporna och lät sig glida nedför de släta sluttningarna. De ser inte och vet inte att de beskyddas av honom som har vandrat vägen tillsammans med dem. Med vandringsstaven i hand skyndar de vidare och önskar hela tiden att de kunde gå fortare än de vågar göra det. De tappar bort vägen, men finner den igen. Ibland springande, ibland snubblande skyndar de vidare med sin osynlige ledsagare tätt vid sidan om dem hela vägen.Vn 804.2

Natten är mörk, men rättfärdighetens sol lyser över dem. Deras hjärtan klappar av glädje. Det är som om de befann sig i en ny värld. Jesus är en levande Frälsare. De sörjer inte längre över honom som död. Kristus är uppstånden! Gång på gång upprepar de det. Detta är det budskap som de har med sig till de sörjande. De måste berätta för dem den underbara berättelsen om vandringen till Emmaus. De måste tala om vem som följde med dem på vägen. De för med sig det viktigaste budskap som någonsin har getts till världen, ett glädjebudskap som människosläktets förhoppningar för tid och evighet är beroende av.Vn 804.3