Din konung kommet

»Fröjda dig storligen, du dotter Sion; höj jubelrop, du dotter Jerusalem. Se, din konung kommer till dig; rättfärdig och segerrik är han. Han kommer fattig, ridande på en åsna, på en åsninnas fåle.” — Sak. 9:9.Vn 564.1

Femhundra år före Jesu födelse hade profeten Sakarja förutsagt Israels konungs ankomst. Denna profetia skulle nu uppfyllas. Han som så länge hade vägrat att ta emot kungliga hedersbetygelser kommer nu till Jerusalem som den utlovade arvtagaren till Davids tron.Vn 564.2

Det var på första dagen i veckan som Jesus höll sitt trium-ferande intåg i Jerusalem. De människoskaror som hade samlats för att få se honom i Betania, följde nu med honom, ivriga att få vara med om hans mottagande. Många var på väg till staden för att fira påsken. Dessa slöt sig till den skara som följde Jesus. Hela naturen tycktes glädja sig. Träden var klädda i grönt. Deras blommor sände ut en fin vällukt. Nytt liv och ny glädje stimulerade folket. Hoppet om det nya riket väcktes på nytt.Vn 564.3

För att kunna rida in i Jerusalem hade Jesus sänt två av sina apostlar för att skaffa honom en åsninna och dess fåle. När Jesus föddes, var han beroende av främmande människors gästfrihet. Krubban i vilken han lades, var en lånad viloplats. Även om boskapen på de tusen bergen är hans, är han beroende av en främlings vänlighet för att få tillgång till ett djur på vilket han skall rida in i Jerusalem som dess konung. Men åter avslöjar han sin gudomliga natur och det till och med i de noggranna anvisningar som ges apostlarna. Deras begäran: »Herren behöver den” beviljades genast, precis såsom Jesus på förhand hade sagt. Jesus valde att använda sig av fålen som ingen människa dittills hade suttit på. I glad hänförelse bredde apostlarna ut sina kläder över åsnan och låt Mästaren sätta sig på den. Tidigare hade Jesus alltid vandrat till fots. Till att börja med hade apostlarna varit förvånade över att han nu skulle välja att rida. Men förhoppningarna steg i deras sinnen med den glädjefyllda tanken, att han nu skulle hålla sitt intåg i huvudstaden och förklara sig som konung och hävda sin konungsliga makt. Under det att de uträttade sitt uppdrag, samtalade de med Jesu vänner om sina glada förväntningar. Spänningen spreds nära och fjärran och höjde folkets förväntningar till dess högsta punkt. Jesus följde den judiska ritualen för en konungs intåg. Det djur som han red på var det som Israels konungar använde. Profetian hade förutsagt att så skulle Messias komma till sitt rike. Han hade inte mer än satt sig på åsnan förrän ett högt triumfrop skallade. Folkmassan hälsade honom som Messias, deras konung. Jesus tog nu emot den hyllning som han aldrig tidigare tillåtit. Apostlarna tog detta som ett bevis på att deras glada förväntningar nu skulle förverkligas och att de skulle få se honom sätta sig på sin tron. Folkskarorna var övertygade om att befrielsens stund var inne. I fantasin såg de de romerska krigshärarna drivas ut ur Jerusalem och Israel återupprättas som en oberoende nation. Alla var lyckliga och hänförda. Folket tävlade om att ge honom sin hyllning. De kunde inte åstadkomma någon utvärtes ståt och prakt, men de bredde ut sina kläder och mantlar på hans väg och lade också lövrika grenar av olivträd och palmer på vägen. De kunde inte gå i spetsen för triumftåget med kungliga fanor, men de skar fylliga palmgrenar, naturens segeremblem, och svängde dem högt under starka bifallsoch hosiannarop.Vn 564.4

Under det att processionen rörde sig framåt blev folkskarorna ständigt större, genom att de som hade hört om Jesu ankomst skyndade sig till platsen för att sluta sig till processionen. Åskådarna blandade sig hela tiden med skaran och frågade: Vem är detta? Vad betyder all denna uppståndelse? De hade hört talas om Jesus och väntade sig att han skulle gå till Jerusalem, men de visste att han dittills hade motsatt sig alla strävanden att sätta honom på tronen. De blev mycket förvå- nade över att få veta att detta var han. De undrade över vad som kunde ha åstadkommit denna förändring hos honom som hade förklarat att hans rike inte var av denna värld.Vn 565.1

Deras frågor överröstas av ett triumfrop. Gång på gång upprepas det av de ivriga folkskarorna. Det genljuder från folket långt borta under det att ekot hörs från de omkringliggande bergen och dalarna. Och nu ansluter sig grupper från Jerusalem till processionen. Från de skaror som har samlats för att fira påsken går tusentals fram för att hälsa Jesus välkommen. De hälsar honom med svängande palmgrenar och med ett brus av helig sång. Prästerna i templet blåser i basunen till kvällens gudstjänst, men det är få som kommer. Rådsherrarna säger bekymrat till varandra: »Hela världen löper ju efter honom.»Vn 566.1