Den fariseiska surdegen

Jesus »suckade ur sin andes djup» och i det han vände sig bort från denna grupp av småaktiga kritiker, steg han ned i båten tillsammans med sina apostlar. Under sorgfylld tystnad for de åter över sjön. De vände emellertid inte tillbaka till den plats som de hade lämnat, utan satte kurs mot Betsaida i vars närhet de fem tusen hade blivit mättade. Då de kom över till den andra sidan, sade Jesus: »Tagen eder till vara för fariséernas och sadducéernas surdeg.” Ända sedan Mose tid hade judarna varit vana vid att avlägsna surdegen från sina hus vid påsktiden. De hade också blivit lärda att betrakta den som en symbol för synden. Ändå förstod apostlarna inte vad Jesus menade. Genom sin plötsliga avresa från Magadan hade de glömt att ta bröd med sig och de hade bara ett enda bröd. På grund härav uppfattade de Jesu ord som en varning om att inte köpa bröd av fariséer eller sadducéer. Deras brist på tro och andlig insikt hade ofta förlett dem till att på liknande sätt missuppfatta vad han sade. Nu tillrättavisade Jesus dem för att de trodde att han, som hade mättat tusentals människor med några få småfiskar och kornbröd, i en så allvarlig varning bara skulle ha syftat på vanlig mat. Det fanns en risk för att sadducéernas och fariséernas listiga argumentering skulle genomsyra hans efterföljare med otro och få dem att hysa ringaktande tankar om Jesu verksamhet.Vn 407.1

Apostlarna menade att Mästaren borde ha gett efter för fariséernas krav på ett tecken från himmélen. De trodde att han mycket väl hade kunnat göra detta och att ett sådant tecken skulle ha tystat hans fiender. De upptäckte inte dessa kritikers hyckleri.Vn 407.2

Flera månader senare »då nu otaligt mycket folk var församlat omkring honom så att de trampade på varandra”, upp- repade Jesus samma undervisning. Då »tog han till orda och sade, närmast till sina lärjungar: ‘Tagen eder till vara för fariséernas surdeg, det är för skrymteri’!” (Luk. 12:1.)Vn 407.3

När surdegen blandas med mjölet i degen verkar den omärkligt och förvandlar hela degen efter sin egen natur. På samma sätt kommer hyckleri, om vi ger efter för det, att genomtränga vårt väsen och vår livsföring. Ett slående exempel på fariséernas hyckleri hade Jesus redan tillrättavisat, då han fördömde deras sed i fråga om »korban”, varigenom barn försummade sin plikt mot föräldrarna och dolde det under ett sken av givmildhet mot templet. De skriftlärde och fariséerna smög på detta sätt in vilseledande principer. De dolde vart deras lärosatser verkligen förde och använde varje tillfälle att på ett skickligt sätt smyga dem in i åhörarnas sinnen. När dessa falska principer en gång fått inflytande, verkade de som surdegen och genomträngde och förändrade karaktären. Det var denna vilseledande lära som gjorde det så svårt för folket att ta emot Jesu ord.Vn 408.1

Samma inflytande är i verksamhet genom dem som försöker förklara Guds lag på ett sådant sätt, att det stämmer överens med deras egna sedvänjor. Denna klass av människor angriper inte lagen öppet utan framställer spekulativa teorier som undergräver dess grundsatser. De förklarar den på ett sådant sätt att det ödelägger dess kraft.Vn 408.2