Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vändpunkten - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    I Josefs nya grav

    Försiktigt och vördnadsfullt tog de med sina egna händer ned Jesu kropp från korset. De grät av medkänsla, när de såg hans sargade och misshandlade kropp. Josef hade en ny klippgrav. Den var avsedd för honom själv, men den låg nära Golgata. Man ställde den nu i ordning för Jesus. Tillsammans med de välluktande kryddor som Nikodemus hade kommit med blev kroppen omsorgsfullt insvept i en linneduk och Äterlösaren bars till graven. Där rätade de tre männen ut de söndersargade armarna och benen och lade de sårade händerna i kors på det livlösa bröstet. De galileiska kvinnorna kom för att se att allt hade gjorts som kunde göras för deras älskade lärares döda kropp. Därefter såg de den tunga stenen rullas framför ingången till graven och Frälsaren överlämnades åt vilan. Kvinnorna var de sista vid korset och de sista vid Jesu grav. Under det att kvällens skuggor samlade sig dröjde Maria Magdalena och den andra Maria kvar vid sin Herres viloplats, där de stilla grät över hans öde som de älskade. »Sedan vände de hem igen .. . men på sabbaten voro de stilla efter lagens bud.» — Luk. 23:56.Vn 778.1

    Detta var en vilodag som ingen skulle glömma, varken de sörjande apostlarna eller prästerna, rådsherrarna, de skriftlärde eller folket. Då solen gick ned på kvällen på beredelsedagen ljöd basunerna som tecken på att sabbaten hade börjat. Påsken firades som den hade firats under århundraden, under det att han som den pekade fram emot, hade dödats av ogudaktiga händer och nu låg i Josefs grav. På sabbaten fylldes templets förgårdar av tillbedjare. Översteprästen från Golgata var där, iförd sin prästerliga, praktfulla ämbetsdräkt. Präster med vita turbaner var i full verksamhet med att utföra sina plikter. Men några av de närvarande kände sig illa till mods, då de såg blodet av oxar och bockar offras för synd. De var inte medvetna om att förebilden hade mött sin motbild, att ett oändligt offer hade framburits för världens synder. De visste inte att utförandet av den rituella gudstjänsten inte längre hade något värde. Men aldrig någonsin tidigare hade så motstridiga känslor gjort sig gällande under denna tjänstgöring. Basunerna och musikinstrumenten och sångarnas röster ljöd så klara och tydliga som de brukade göra. Men en känsla av någonting främmande genomträngde allt. Den ene efter den andre frågade om en egendomlig händelse, som hade ägt rum. Hittills hade det allraheligaste varit omsorgsfullt skyddat från allt intrång. Men nu låg det öppet för allas blickar. Den tunga förlåten av gobelänger, gjorda av rent linne och vackert arbetade med guld, scharlakan och purpur, hade rivits itu uppifrån och ända ned. Den plats där Gud den Allsmäktige hade mött översteprästen för att uppenbara sin härlighet, den plats som hade varit Guds heliga audienskammare, låg öppen för allas blickar, en plats som Herren inte längre erkände. Med mörka aningar gjorde präs-terna tjänst vid altaret. Avslöjandet av det allraheligaste fyllde dem med fruktan för kommande olyckor.Vn 778.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents