Han dignade under bördan

Folkhopen som följde Jesus såg hans svaghet och stapplande steg, men de visade ingen barmhärtighet. De hånade och smädade honom för att han inte kunde bära det tunga korset. Än en gång lades bördan på honom och än en gång föll han utmattad till marken. Hans förföljare insåg att det var omöjligt för honom att längre bära bördan. De visste inte heller vem de skulle kunna finna som ville bära den förnedrande bördan. Judarna själva kunde inte göra det. De skulle därigenom bli orenade och inte kunna delta i påskhögtiden. Inte ens bland pöbeln som följde honom, fanns det någon som ville nedlåta sig till att bära korset.Vn 746.1

Just då var en främling, Simon från Cyrene, på väg in i Jerusalem. Han mötte nu folkhopen. Han hör smädelserna, de råa skämten och det hånfulla ropet upprepas: Bered väg för judarnas konung. Han stannar förvirrad inför vad han ser och ger uttryck för sin medkänsla med följd att han grips och korset läggs på hans skuldror.Vn 746.2

Simon från Cyrene hade hört talas om Jesus. Hans söner var bland Jesu efterföljare. Själv hade han emellertid inte blivit efterföljare. Att få bära korset till Golgata blev en upplevelse för Simon. Under hela sitt liv var han tacksam för detta ödets ingripande. Det kom honom att av fritt val ta på sig Kristi kors och att alltid med glädje gå rak under dess börda.Vn 746.3

En hel del kvinnor befann sig i den skara som följde den oskyldige mot hans grymma död. Deras uppmärksamhet var riktad mot Jesus. En del av dem hade sett honom tidigare. Några av dem hade burit sina sjuka och lidande till honom. Några av dem hade själva blivit botade. De berättade för andra vad de hade varit med om. De undrade över folkskarornas hat mot honom som kom dem själva att överväldigas av sorg. Och trots den rasande hopens uppförande och prästernas och rådsherrarnas vredgade ord ger dessa kvinnor uttryck för sin sympati. Då Jesus utmattad dignar under korset, börjar de gråta högljutt.Vn 747.1