En dyrbar hörnsten

Århundraden före Frälsarens ankomst hade Mose pekat på Israels frälsnings klippa. Psalmisten hade sjungit om »min klippa och min frälsning”. Jesaja hade skrivit: »Därför säger Herren, Herren så: Se, jag har lagt i Sion en grundsten, en beprövad sten, en dyrbar hörnsten, fast grundad.» — 5 Mos. 32:4; Ps. 62:7; Jes. 28:16. Petrus tillämpar själv denna profetia på Jesus då han genom inspirationens ande skriver: »Om I annars haven ‘smakat att Herren är god’. Och kommen till honom, den levande stenen, som väl av människor är förkastad. men inför Gud är ‘utvald och dyrbar’, och låten eder själva såsom levande stenar uppbyggas till ett andligt hus.» — 1 Petr. 2:3—5.Vn 413.2

»Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Kristus Jesus.» — 1 Kor. 3:11. »På denna klippa skall jag bygga min församling», sade Jesus. I närvaro av Gud och alla de himmelska väsendena och i närvaro av ondskans osynliga härsmakt grundade Jesus sin församling på den levande klippan. Denna klippa är han själv, som blev slagen och krossad för oss. Dödsrikets portar skall inte kunna bli den församling övermäktiga, som är byggd på denna grund.Vn 413.3

Hur svag tycktes inte församlingen vara, då Jesus uttalade dessa ord. Det fanns bara en handfull trogna, mot vilka de-monernas hela makt och människornas ondska skulle riktas. Ändå skulle Jesu efterföljare inte behöva frukta. Ingen skulle kunna övervinna dem, om de förlitade sig på denna klippas styrka.Vn 413.4

Under sex tusen år har tron byggt på Kristus. Under sex tusen år har Satans vrede likt en stormflod vräkt sig mot vår frälsnings klippa, men den står orubblig.Vn 414.1

Petrus hade gett uttryck för den sanning som är grundvalen för församlingens tro och Jesus hedrade nu Petrus som representant för hela den troende skaran. Han sade: »Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löser på jorden, det skall vara löst i himmelen.»Vn 414.2

»Himmelrikets nycklar” är Kristi ord. Varje ord i de heliga skrifterna är hans ord och innefattas däri. Dessa ord hade makt att öppna och tillsluta himmelen. De framställer de villkor på vilka människor blir mottagna eller förkastade. Så blir det arbete som Guds förkunnare utför, antingen en »lukt från liv till liv” eller »en lukt från död till död”. Deras uppdrag är av sådan betydelse att det får eviga resultat.Vn 414.3

Frälsaren anförtrodde inte evangelii verk endast åt Petrus. Vid ett senare tillfälle riktade Jesus till församlingen de ord som han nu riktade till Petrus. Och i huvudsak samma ord uttalades till de tolv apostlarna såsom representanter för hela skaran av de troende. Om Jesus hade beklätt en av sina apostlar med en särskild myndighet framför de andra, skulle vi inte så ofta ha funnit dem tvista om vem som skulle vara den störste bland dem. De skulle ha böjt sig för Mästarens önskan och ärat den som han hade utvalt.Vn 414.4

I stället för att förordna en av apostlarna som deras ledare sade Jesus till dem: »I skolen icke låta kalla eder ‘rabbi’.” »Ej heller skolen I låta kalla eder ‘läromästare’, ty en är eder läromästare, Kristus.» — Matt. 23:8, 10.Vn 414.5

»Kristus är envar mans huvud.» — 1 Kor. 11:3. Gud som lade allt under Frälsarens fötter, gav honom »åt församlingen till att vara ett huvud över allting — åt församlingen, ty den är hans kropp och är uppfylld av honom som uppfyller allt i alla». (Ef. 1:22, 23.) Församlingen är byggd på Kristus som är dess grund. Den skall inte förlita sig på någon människa eller behärskas av någon människa. Många menar att en för-troendepost ger dem befogenhet att diktera vad andra människor skall tro eller vad de skall göra. Gud godkänner inte några sådana anspråk. Frälsaren förklarar: »I ären alla bröder.» Alla är utsatta för frestelser och har samma benägenhet att begå misstag. Vi kan inte lita på någon människa för att få vägledning. Trons klippa är Kristi levande närvaro i församlingen. På denna kan den svagaste förlita sig. De som menar sig vara de starkaste kommer att visa sig vara de svagaste, med mindre de gör Kristus till sin kraft. »Förbannad är den man som förtröstar på människor och sätter kött sig till arm.» — Jer. 17:5. Herren är: »Klippan — ostraffliga äro hans gärningar.» — 5 Mos. 32:4. »Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.» — Ps. 2:12.Vn 414.6

Efter det att Petrus avlagt sin bekännelse, sade Jesus till apostlarna att de inte skulle tala om för människorna att han var Messias. Detta förbud gavs på grund av det hårda motståndet från fariséerna och de skriftlärde. Dessutom hade folket och även hans efterföljare en så falsk uppfattning om Messias, att ett offentligt tillkännagivande av honom som den Smorde inte skulle ha gett dem en rätt föreställning, varken om honom eller hans uppgift. Men dag efter dag uppenbarade han sig själv för sina efterföljare som Frälsaren och ville på detta sätt ge dem ett riktigt begrepp om sig själv som Mes-sias.Vn 415.1