Rekreation i ödemark

När apostlarna återvände från sin missionsresa »församlade de sig hos Jesus och omtalade för honom allt vad de hade gjort, och allt vad de hade lärt folket. Då sade han till dem: ‘Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet.’ Ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo.»Vn 357.1

Apostlarna kom till Jesus och berättade för honom om allt de hade upplevt. Deras förtroliga förhållande till honom gav dem mod att berätta för honom både sina uppmuntrande och nedslående upplevelser, både deras glädje över att se resultat av arbetet och deras sorg över misstag, felsteg och svagheter. De hade begått misstag under sitt första försök som evangelister. När de nu öppet berättade för Jesus om sina upplevelser, märkte han att de behövde mera undervisning. Han såg också att de hade blivit trötta av sitt arbete och behövde vila.Vn 357.2

Men där de nu befann sig kunde de inte få den avskildhet de behövde »ty de fingo icke ens tid att äta; så många voro de som kommo och gingo”. Folkskarorna trängde sig omkring Jesus, ivriga att få lyssna till hans ord och angelägna att bli botade från sina sjukdomar. Många kände sig dragna till honom, därför att de förstod att han var källan till alla välsignelser. Många av dessa som nu samlade sig omkring Jesus för att han skulle göra dem friska tog också emot honom som sin Frälsare. Många av dem som då inte vågade bekänna honom för fariséernas skull blev omvända när den helige Ande gavs, och i de vredgade prästernas och rådsherrarnas närvaro bekände de honom som Guds Son.Vn 357.3

Men nu längtade Jesus efter ensamheten för att kunna vara tillsammans med sina närmaste medarbetare. Han hade en del saker som han gärna ville tala med dem om. I sitt arbete hade de kämpat mot opposition och hade mött motstånd av olika slag. Hittills hade de rådgjort med Jesus om allt. Men nu hade de varit ensamma en tid. Det hade då och då varit svårt för dem att veta hur de skulle handla. De hade blivit uppmuntrade i sitt arbete eftersom Jesus inte hade sänt ut dem utan sin Ande. Genom tron på honom hade de gjort många underverk, men nu behövde de få näring av »livets bröd”. De behövde komma till någon avskild plats, där de kunde umgås med Jesus och få undervisning för sitt framtida arbete.Vn 358.1

»Då sade han till dem: ‘Kommen nu I med mig bort till en öde trakt, där vi få vara allena, och vilen eder något litet’.” Jesus visade i sitt arbete mildhet och medkänsla med alla som arbetade för honom. Han ville visa sina apostlar att Gud frågade efter barmhärtighet och inte efter offer. De hade lagt hela sin själ i arbetet för folket. Det hade uttömt deras andliga och fysiska krafter. Det var nu deras plikt att vila.Vn 358.2

Eftersom apostlarna nu hade sett att de hade vunnit fram-gång i sitt atfbete, stod de i fara att tro att det var deras egen förtjänst. Det fanns även en risk att de skulle komma att bli andligt övermodiga och falla offer för Satans frestelser. Ett stort arbete låg framför dem. Först av allt måste de lära sig förstå att deras styrka låg hos Gud och inte hos dem själva. Liksom Moses i Sinai öken och David bland kullarna i Judeen eller Elia vid bäcken Kerit behövde apostlarna komma bort ifrån sin rastlösa verksamhet för att vara ensamma med Jesus, med naturen och sina egna sinnen.Vn 358.3

Medan apostlarna hade varit borta på sin missionsresa hade Jesus besökt andra städer och byar och förkunnat evangelium om Guds rike. Det var vid denna tid han fick underrättelsen om Johannes döparens död. Denna händelse blev för honom en direkt påminnelse om det öde som väntade honom själv. Skuggorna föll allt djupare över hans väg. Prästerna och de skriftlärde avvaktade ett tillfälle, då de skulle kunna röja honom ur vägen. Spioner hängde honom ständigt i hälarna. Pa alla hall mangdubblades intrigerna mot honom. Underrättelser om apostlarnas resa genom Galileen nådde Herodes och riktade hans uppmärksamhet på Jesus och hans arbete. »Det är Johannes döparen», sade han. »Han har uppstått från de döda.” Och han uttryckte en önskan att få träffa Jesus. Herodes levde i ständig fruktan för att en revolution i hemlighet skulle bryta ut för att störta honom från tronen och bryta det romerska oket över den judiska nationen. Upprorets och missnöjets anda jäste bland folket. Det var tydligt att Jesu offentliga verksamhet i Galileen inte kunde fortsätta så länge till. Hans lidande närmade sig. Han längtade efter att för en tid framåt vara borta från folkskarornas larm och oro.Vn 358.4

Med sorg hade Johannes’ efterföljare burit den stympade kroppen till graven. »Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.» Dessa lärjungar hade avundats Jesus. Det såg ju ut som om han drog folket bort från Johannes. De hade ställt sig på fariséernas sida och anklagat honom, då han åt tillsammans med skatteindrivarna vid festen hos Matteus. De hade tvivlat på hans gudomliga uppdrag, därför att han inte återgett Johannes friheten. Men nu, då deras lärare var död och de längtade efter tröst i sin stora sorg och efter vägledning om sitt framtida arbete, kom de till Jesus och sökte samarbeta med honom. Också de behövde en tids stillhet för att få umgås med Frälsaren.Vn 359.1